Man skall inte blanda känslor i bloggen...' Men jag kan säga att jag skiter i det just nu, kanske att jag ångrar mig om 10 minuter, 1 dag, 1 år eller aldrig men det har ju aldrig vart svårare än att ta bort inlägget isåfall. Och de som hinner läsa, de hinner. Men jag bryr mig inte. För mycket tankar i huvudet och jag känner att jag måste skriva av mig någonstans. Testade dagboken först men pappret tog slut. Och något privatliv verkar man ju ändå inte att ha sålänge som facebook finns med i allas liv. Soo, let's shot.

På bara en dag har jag lyckats komma in i värsta tjockistiderna. Svarta tider liksom. Det enda som kretsar i huvudet är vikten, utseendet, att jag alltid ska lyckats bli snäppet bättre på något. Jag brydde mig inte för en vecka sen om vad jag vägde, för då var det bara siffror. Men idag känns det som jag gått upp 80 kilo på bara någon timme. Det är 3 år sedan jag kände så sist, och då var jag sjuk. Jag vill inget annat än att bara släppa tankarna, dränka dom i toaletten, men det hjälper inte. Dom kommer tillbaka. Smyger upp i nacken och in i huvudet. Jag kan inte hindra dom. Fast nej, det är inte därför jag ska börja träna. Det har jag planerat en längre tid, och det beror på min höft. Visst att man får en mer slimmad (och som jag känner idag, smal kropp) men det kommer som en bonus isåfall. Fast ändå kanske dessa tankarna kan försvinna om jag börjar träna, sysselsätter mig med något liksom. Jag vet tillexempel att det första jag ska göra efter det här inlägget är att träna. Bara för att slippa tänka.

Det är alla hjärtans dag idag. Och jag fick ångest när jag åt min choklad som jag fick av mamma i present. Visst att det blivit lite mycket godsaker på senate tiden, men då lever jag bara en gång också. Jag vill inte vara pinnsmal, jag vill bara vara nöjd med mig själv. Jag vill slippa tankarna som jag har just nu. Fantiserar om bättre tider. Får ångest när jag tänker att så kommer jag inte att ha det. Jag tror jag saknar något i livet just nu.