jag svävar på moln. jag är lycklig och lite mer till det ändå. jag vill inte ens kalla det för lycka för det är så himla mycket mer än så. och jag vet inte ens varför. allt bara flyter på och jag känner att jag exploderar snart av glädjen, lyckan vad jag nu än ska kalla det. det känns skrämmande att känna såhär, för jag vet att ju högre upp man kommer, ju hårdare faller man. Samtidigt som jag bara vill njuta av varenda sekund, inte låta någon jävel trampa på mig mer och aldrig mer falla såpass att jag får ont av det. Och jag ska minsann njuta, jag ska njuta över att jag är helt fantastiskt glad - även fast sängen är oerhört stor.