Allt kommer på en gång. Och det borde väl jag veta. Inte första gången det händer direkt. Jag vet inte om jag ska vara stark, eller om jag bara ska lägga ner. Sluta bry mig om livet. leva i dimman. Andra gör det, och klarar det. Ibland vill jag få tillbaka mitt beroende. Jag brydde mig inte om något då - inget alls.

Jag vet inte vem jag gråter för. För nu helt plötsligt står jag här själv med tre olika att välja mellan. Ingen som är bättre än den andra, för dom är alla lika bra. På olika sätt. Den ena en underbar kompis, den andra en stor del av mig - och den tredje kommer alltid ha en bit av mitt hjärta. Den ena vill men vågar inte, den andra vågar men vet inte om den vill - än & den tredje skulle dö för mig. Och jag vet inte om jag skulle vilja riskera någons liv pågrund av ett förhållande. Är det verkligen värt så mycket? Egentligen?

Jag vet ju egentligen vem jag vill ha mest. Men den är jag rädd för. Rädd för att han ska såra mig så djupt igen. Som han gjorde. Och dom andra två är jag rädd för att såra. Alla är verkligen underbara, men samtidigt har jag lovat mig själv att inte ha någon nu på ett tag. Lära känna mig själv, och göra vad jag tycker är kul. Inte behöva anpassa sig efter någon annan, samtidigt som jag vet att det är ingen av dom som egentligen bara vill va vän.

Hur kan man säga att man tycker om någon. Men sen inte vill inleda ett förhållande. Och hur kan jag vara likadan? Hur kan man visa för någon att man tycker om den. bara ligga och mysa, pussas och hålla om varandra utan att sen vilja inleda ett förhållande. Och hur kan jag vara likdadan? Min dubbelmoral dödar mig. Min förra bästa vän dödar mig. Varenda kille runt om mig dödar mig.

Jag vill kunna ge ett svar till alla. Få ett svar från alla.
- jag vill inte såra någon, men frågan är vem jag sårar mest.
Mig själv eller dom.
Nu till det jobbiga, tänka  ...