Jag önskar jag hade svar på alla frågor. Både dina och mina. Och alla andras. Men jag vet ingenting längre. Jag vet inte om det är bra eller om det är dåligt. Jag tar dagen som den kommer, men mår dåligt dagen efter. Bara för att jag inte gör något. Vad har jag att berätta när jag blir äldre.

Du tror mig inte vad jag säger. Så jag vet inte varför jag säger det egentligen. Men det gör ont när man låter någon speciell person trilla ur ens liv, även fast man kanske vet att det var tvunget att hända. Jag gjorde det inte för att jag tycker det är kul. Jag gjorde det för att såra oss mindre. Fast du vill ju ta på dig allt, att det var ditt beslut. Det får du gärna för mig. Då slipper jag må dåligt över att det hände när det hände.

varför vill jag gå tillbaka i samma spår, när jag vet att det inte funkar. fast jag är alldeles för godtrogen, och hoppas att folk ger mig en andra chans. Fast dom inte gör det. Dom har mig ett tag, tills jag gjort slut på allt, byggt upp något nytt - ni släpper mig när jag faller som hårdast.

Jag önskar jag kunde svara på allt. vad jag känner. varför jag känner det. och hur det blev som det blev. samtidigt som jag inte vill ha några svar, för svaren kommer nog såra mig ändå.